Stress som föder ångest

17 november 2017

På en lunchrestaurang vid sidan av en norsk landsväg fick jag min första panikattack. Innan jag ens visste vad ångest var. Det började som ett tryck över bröstet. Rummet gungade. Svettningar och frossa avlöste varandra när jag satt där på badrumsgolvet. Värst var känslan av att det inte skulle gå över. Jag bara satt där, ihopkrupen som en köttbulle och hyperventilerade. Eländig, orolig och livrädd. Jag hade ingen aning om vad som hände med mig. Inte skulle väl jag dö här? På en norsk rastplats? Nej, riktigt så långt gick det inte. Det blev bra efter några minuter. För det blir bra till slut. Även om det kan kännas hur skrämmande som helst är det inte farligt. Det dröjde flera år tills nästa. Nu vet jag vad det är och jag vet att det går över. Men ångest däremot, den är inte lika lätt att identifiera. Den är inte lika bombastisk, inte lika rakt på sak. Den kan ligga och lura under ytan.

Ångest

Många av oss kan nog känna igen känslan av stark oro och rädsla i kroppen, så kallad ångest. Ångest kan yttra sig på olika sätt hos olika personer. När ångest kommer plötsligt och kraftigt kallas det panikattack. Ångest kan också röra sig långsamt och ligga kvar länge hos vissa medan andra kanske bara upplever det ett fåtal gånger.

Det är inte ovanligt att man känner sig mer ångestfylld i samband med stress. Stress kan ibland vara något positivt. Vid kortvarig stress utsöndras noradrenalin och adrenalin som kan göra att man exempelvis presterar bättre och mer effektivt under tidspress. Om stress däremot pågår länge utan uppehåll kan det bli farligt för kroppen. Utöver att långvarig stress kan ge negativa effekter som bl.a. försämring av minne och koncentrationsförmåga och ökad risk för olika sjukdomar har det dessutom ett samband med ångest. Det är inget sammanträffande att stressiga perioder kan ha en tendens att frammana ångest. Det har nämligen att göra med hur vår hjärna är konstruerad.

Vad händer i hjärnan?

Långvarig stress leder till förändringar i prefrontala kortex och amygdala. Orbitofrontalkortex (OFC) är det område i hjärnans frontallob som fungerar som en felsökare. I OFC sker dendritisk växt, till skillnad från andra delar av prefrontala kortex. Denna ökning av nervcellskontakter i OFC tros bidra till känslighet för ångest. Detta eftersom hjärnans felsökare då blir mer aktiv och frekvent hittar fel som den drabbade oroar sig över. OFC:s förändringar i samspel med förändringarna i resten av prefrontalkortex och amygdala ger tillsammans resultatet ångest.

Amygdala är en del av det limbiska systemet, den mest primitiva delen av hjärnan som reflexmässigt ska avgöra om det finns hot i livsmiljön. Upprepad stress förorsakar dendritisk tillväxt i amygdalas neuron och ökar dess synapsbildning. Effekten av denna hyperaktivitet i amygdala blir förstärkt rädsla och en ökning av aggressivt beteende. Från amygdala skickas impulser till prefrontalkortex som är den del av hjärnan som kan värdera information, alltså avgöra om något är ett faktiskt hot eller inte. Under långvarig stress när stresshormonet kortisol är förhöjt hämmas neurogenesen och dendriter förkortas. När funktionen i prefrontalkortex försämras leder det till en sämre förmåga att hämma impulserna från amygdala och det limbiska systemet. Det innebär större svårigheter att reglera oro, rädsla och ångest över sådant som inte är faktiska hot, men som hjärnan tror är hot.

 

Vad kan du göra åt ångest?

Det finns olika metoder en kan använda sig av som bidrar till hjärnans återhämtning och välmående. Meditation stärker de nätverk av nervceller i hjärnan som står för självreglering av emotionella impulser. I motsats till stress, stärker meditation kopplingarna i prefrontalkortex vilket motverkar ångest och depression. Annat som visat sig vara nyttigt för hjärnans återhämtning är fysisk aktivitet, att vara ute i naturen och sömn. 

One Response to “Stress som föder ångest”

  1. Pia Berg on

    Bra beskrivet vad som rent fysiologiskt händer i kroppen. Att förstå varför. Jag tänker också på vikten av att stoppa saker i tid eftersom stress när den blir långvarig får värre och värre följdeffekter. Att se, prata om och uppmärksamma varandra. Preventivt arbete kontinuerligt hade varit både en samhällsvinst och individvinst. Långsiktighet. Sinnesro och återhämtning.

    Svara

Leave a Reply

  • (will not be published)